Problem är väl till för att lösas!

Har verkligen inte haft energi och motivation till någonting på länge. Har hela tiden haft så mycket jag vill göra, speciellt med hundarna ja hemma också men verkligen inte orkat med alls!!!!
Tanken finns där hela tiden men när jag sen skall till att göra något så blir det ingenting alls, blir såååå trött på mig själv.
Men nu har jag verkligen tänkt efter vad det beror på och tror nu att jag kommit till en förklaring.
JOBBET!! Jag jobbar inom vården i en resursgrupp som hoppar in där det behövs både inom hemvården och på ett korttidsboende. Har nu ransakat mig själv och känner att när jag jobbar inom hemtjänsten så är jag helt slut efter en dags arbete, då man jobbar efter schema och skall passa tider hela dagen och då är det rätt så tajt schema kan jag säga. Då jag mestadels jobbar där så känner jag nu att detta passar verkligen inte mig. Många tycker om när det är högt tempo på jobb men mig passar det inte då jag känner mig stressad redan innan jag kommer till jobb. Nog för att jag tycker om att ha och göra på jobb, men att hela tiden passa tider är ett väldigt stessmoment för mig. Fördelen är att jag bara jobbat dagtid, men det är inte allt här livet.
Har nu sökt en ny tjänst som är inne på korttidsavdelningen som jag verkligen hoppas jag får nu. Jag jobbade inne i över en vecka och plötsligt så kände jag att min energi sakta men säkert återvände och jag till och med fick tummarna loss att träna till Aikis stora glädje, han är såååå taggad när vi tränar nu.
Har förstås problem nu med att han låååååååteeeer, men det är ju av glädje.
Ja nu blev det ett långt och tråkigt inlägg, men kände för att skriva av mig det är väl det bloggen är till för.
Avslutar med lite bilder från en blåsig men härlig promenad idag.





Här letar min pojkar i godisträdet efter gömda skatter.



Eftersom Aiki tycker det är så kul att leta i godisträdet så gör han det med väldig energi, så han hoppade upp i trädet och letade efter sina gotter. Det var ju bara det att innan jag hann reagera så hade han farit långt ut på en gren som blev lite för smal, och han var för högt upp för att jag skulle kunna hålla tag i honom.
Jag tog denna bilden och trodde i min enfald att han skulle gå ner där det fanns godis, men ikke sa nicke.
Han går ut på grenen och kommer på att hmm nu kan jag nog inte vända och jag känner plötsigt att detta går inte så bra!!!! Mitt hjärta slog många extraslag kan jag säga när han hoppar ner en bra bit från marken och landar med frambenen och slår i huvudet. Gud tänkte jag nu bröt han nog benen, men han reste sig upp, skakade på sig och gick upp precis som ingenting. Fatta att jag hade dåligt samvete.
Kortet nedan visar de blessyrer som mattes älskade lille påg fick, stackars liten.
Hoppas nu bara att det inte kommer någonting i efterhand men än så länge har han varit pigg som en mört.
                              
                                           



Stora pinnar är bra att ha



Ha det gott alla ni där ute

Kram Lisa och pojkarna